Orkar inte

Orkar inte att det här är fjärde inlägget idag, men har väl haft mycket att skriva.

Orkar inte att allt känns så jävla tungt.

Orkar inte att jag känner att jag har någon att prata med, hade alltid * förut men känns som att hon helt försvann, men sen kom tillbaka bara för att glida iväg igen.
Du vet, och folk vet, hur mycket jag behövde dig och hur mycket jag uppskattade att bara skriva lite med dig.

Orkar inte att jag inte har någon att falla tillbaka på längre.

Orkar inte Snärten som bara drar framåt och inte lyssnar, får alltid så jävla ont i axlarna. Går bättre om man rider ut men känns som att jag misslyckats om jag inte ens kan rida honom på en volt lätt ställd och lite böjd utan att han springer eller inte tar tygel/skänkel.

Orkar inte UPKF just nu heller, känns som att jag vill vara med i styrelsen så mycket mer än jag är men ändå som att det inte går och att jag är för ung. Vill ha gemenskapen men den känns fan bara påtvingad.

Orkar inte känna mig ensam hela tiden.